Ett liv i exil?

Nej så illa är det verkligen inte. Men ibland längtar jag efter mina kompisar och allt jag gjorde innan jag flyttade till Umeå. Jag ångrar inte att jag flyttade eftersom alla val jag har gjort har lett mig till det liv jag lever idag.

Däremot slår det mig ibland hur lite kontakt jag har med mina gamla vänner. Jag har varit hem ett par gånger per år under de snart 4 åren jag bott här uppe i Umeå. Dock är det alltid stressigt och man hinner knappt umgås. Familjen drar i en hela tiden och man förväntas kontakta alla och styra ihop saker. Jag orkar inte det längre.

I år har det hänt en del saker i mitt liv, jag flyttade ifrån min sambo sen 3 år tillbaka, jag började jobba heltid och jag träffade A under en period då jag inte ens tänkt tanken på att inleda något förhållande. Nu bor jag med honom också och det är det bästa som hänt i mitt liv hittills. Och jag vill ju att alla ska veta. Men... ingen har ens frågat hur jag mår på flera månader. Eller hur det går med A. Jag vill inte tvinga på folk information som de inte verkar vilja ha.

Jag tycker jag försökt hålla lite kontakt i alla fall, men kanske inte tillräckligt? Jag vet inte...

Jag blir så himla glad när mina vänner tar initiativ själva och vill komma hit och hälsa på mig. Att jag ska slippa tjata och slippa haspla ur mig allt som hänt det senaste halvåret över en fika eller en shoppingrunda på Birsta (shoppingcenter i Sundsvall).

Man får ju acceptera att folk har sina egna liv med jobb, fritid, ungar, hus och allt sånt. Jag vet själv hur det är bara med att hinna med jobbet. Men ibland känns det som jag bara försvunnit ur vissas liv. Och det kanske jag har, och lite får jag väl "skylla mig själv" kanske då jag aktivt valt att leva i en annan stad.

Samtidigt kan jag tycka att - fan, ansträng er lite ni också. Hur svårt är det att boka en helg (typ per år!) då man inte ägnar sig åt sådant man kan göra alla andra helger. Jag åker hem ungefär 3 ggr per år. Någon gång kan väl de jag umgås med när jag är hemma, komma hit också. Till och med min familj är slöa som fan på att hälsa på. hemsk kan jag väl inte vara som människa att man inte ens kan stå ut i 2 dagar? Jag tycker inte heller att jag ska måsta be på mina bara knän att folk ska komma hit. Då får det vara. 

Eller så är jag hemsk och har tvingat mig på folk sedan låg/mellan/högstadiet. Eller så har vi inte så mycket mer att säga till varandra helt enkelt ... Det kanske andra har insett förutom jag. Och då får jag acceptera det med.

Ursäkta att jag vräker ur mig. Men ibland behöver man bara skriva av sig till den okända massan där ute som läser. Vilka ni nu är...

Ps. Jag har PMS kom jag på när jag kollade på P-pillerkartan och inser att det snart är dags för röda veckan. Förklarar ju varför jag grinar för minsta lilla och blir helt sjukt rabiat på jobbet.

Tack för att ni läste :-P

Kommentarer
Postat av: Lina

Håller med om att det är svårt att hålla kontakten med ens gamla vänner och "gamla liv" när man flyttat till en ny stad. Har bott i Trollhättan i över 8år och det är inte speciellt många av mina vänner som varit här. Sen är det lite lustig att de är uppbokade precis den helgen man ska hälsa på, även fast man talar om att man ska komma över en månad i förväg. Kan erkänna att jag har gett upp vissa av dem nu. Tyvärr, men så får det va.

Lägg din energi på de vänner som tar sig tid och ses. Resten ser du när du ser ;)

2009-10-12 @ 22:06:46
URL: http://likar.blogg.se/
Postat av: Lina

Jag tror att en del är så satans bekväma av sig att dom inte orkar hålla kontakten, orkar boka en helg för att ses o.s.v. Lågt! :(



Jag har fått den uppfattningen från dig att du har gjort massor för dina vänner & din familj - så jag tycker minsann att dina vänner & familj kan göra detsamma för dig. Man är ju minst två i en relation, oavsett vänskapsrelation, familjerelation o.s.v. En ska inte bara dra i trådarna eller få allt att hänga ihop.



Håller med Lina ovan, lägg energi på de som vill ses och umgås med dig. :)

Kram!

2009-10-13 @ 06:45:03
URL: http://linasliv.blogg.se/
Postat av: Mari

Jag förstår precis hur du känner. Jag har tröttnat på att vara den som ser till att vi träffas. Så nu är det upp till mina vänner om dom vill träffa mig.



Kram

2009-10-13 @ 11:29:07
URL: http://marimanfredsson.blogg.se/
Postat av: Emmas Form

Jag är väl inte guds bästa barn jag heller och ringer alla mina vänner jämt och ständigt, men ja... igår var en gnälldag :P

2009-10-13 @ 15:22:15
URL: http://emmasform.blogg.se/
Postat av: Karoline

ahhh jag känner igen det där... den där känslan eller tanken. "om dom vill träffas kan väl DOM höra av sig, varför ska det vara JAG hela tiden" ....



ps: svar på kommentaren om sidbrsötet :P hahaha, men vad ska man kalla det då? :D

2009-10-13 @ 22:30:21
URL: http://wordsareveryunnecessary.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0