Vi tjejer, kanske inte alla, men många har som en slags spärr i skallen. Vi börjar vår viktresa och sätter upp ett mål, 20 kg skall bort säger vi. Vi börjar vår kamp mot kilona och går sakta men säkert ner. Plötsligt har man gått ner fem kilo och har alltså bara exempelvis 15 kg kvar att gå ner. Men ändå är man inställd på att man ska gå ner 20 kg. Man går ner 10 kg och har gjort hälften. Men man är fortfarande inställd på att man måste gå ner 20 kg.

Känner någon igen sig?

Fortsätter man ha samma tanke i skallen hela tiden blir viktresan skitlång kan jag tala om. Och det kan kännas omöjligt att ta de där kilona. Tänk istället att nu är det bara 15, 10 eller 5 kg kvar. Då får man bättre perspektiv tycker jag! Och det känns som man kommer någon vart.

Nu har jag ca 3 kg kvar att plocka. Men ibland har jag ändå varit inställd på att det är ca 25 kg jag ska gå ner. Och att det känns som man aldrig kommer bli klar. Jag kommer på mig själv och inser att jag inte behöver gå ner så mycket längre.

Jag är faktiskt snart där!