Jag är så tjock och ful
De mörka ringarna under ögonen blir mörkare, bristingarna riktigt lyser på huden, brösten hänger i knävecken och magen är störst i Sverige. Armarna är slappa, tårna är fula och axlarna alldeles för sluttande. Ja, sådär håller jag på tills jag brytit ner mig själv.
Så sjukt att man håller på så. För jag är inte ensam, det vet jag.
Alla säger att jag är sååå duktig som gått ner i vikt, så grym som tränar. Men själv ser jag inte alltid det. Jag ser en person som inte tränar tillräckligt hårt, en som inte äter tillräckligt nyttigt. Alla andra är ju så mycket bättre. Inte jämt, men ibland känns det så. Och nu i höst då jag gått upp i vikt istället för den stadiga neråtkurvan har det varit som värst.
Jag har känt mig misslyckad. Misslyckad inför mina vänner och inför er som läser bloggen. Hur ska jag kunna inspirera någon då jag inte lyckas själv med vikten. Att jag gått ner 20 kg glömmer jag bort i de stunderna. Då är jag bara tjock, ful och värdelös.
Jag vet ju att den vikt jag gått upp delvis beror på mina p-piller men det går inte in i skallen under mina svarta stunder. Då är det bara mitt egna fel.
Nu försöker jag fokusera på det roliga med träningen bara för att komma ifrån de jobbiga tankarna lite. Försöka att inte tänka så mycket på viktnedgången utan mer att hålla vikt den jag har nu. Jag har fortfarande ett mål, men det är inte viktigast i livet. Jag vill inte fastna i något slags destruktivt tänkande som kommer utveckals till ät- och träningsstörning.
Det känns jättebra att jag börjar hitta tillbaka till det roliga med motionen, att inte bara göra det för att det är en del av processen "viktminskning". Då man har roligt blir allt annat enklare också. Enklare att motivera sig till nyttigt leverne t.ex. Så jag vet att kilona kommer ramla av igen. Kanske inte nästa vecka men jag ser att de här 5 kilona jag ska ha bort nu kommer försvinna framöver. De är bara inte prioriterade just precis nu.
När skriver såhär går det in lite lättare i skallen att jag inte ska trycka ner mig själv. Men jag vet att jag kommer ha perioder framöver då jag står där och klämmer på fläsket och önskar att jag vore både det ena och andra. Men förhoppningsvis kommer de attackerna att komma mer sällan än vad de gjort på sistone.
Det är en fin linje att gå på hela tiden. Att hålla sig sund och "normal" och inte låta det gå över till någon slags mani.
Därför ställer jag undan vågen lite och gör det jag tycker är roligt istället i tränings och matväg! Och därmed kommer jag inte blogga så mycket om min vikt framöver heller. Det får folk acceptera. Men det tror jag mina trognaste läsare gör! Visst? =)
Jag förstår exakt hur du känner dig. Jag har gått ner runt 25 kg men det känns som att jag aldrig kommer bli nöjd, hur mycket jag än går ner så kommer det finnas någon som är bättre. Jag går i skolan med tjejer som är så jävla snygga och varenda dag plågar jag mig med att tänka 'dom har fina ögon, fina näsor, fina munnar, de är smala och de har inte bristningar någonstans'. Till slut tär det på en :( Jag försöker bli nöjd med mig själv, men varje steg framåt jag tar så blir det två steg bak.
Förresten, om bristningarna är ett irritationsmoment för dig (god knows it is for me - jag hatar dem så jävla mycket) så kanske du ska kolla upp dermaroller? Det hjälper att reducera dem (jag har rollat i några månader och ser definitivt en skillnad fast jag måste vänta ett tag till för att se riktigt bra resultat). Aja, ville bara säga att jag kikar in på din blogg varje dag, den peppar mig grymt mycket och påminner mig att aldrig ge upp. En dag ska jag vara smal, hälsosam och snygg. Its just a matter of time.
Självklart, jag följer din blogg oavsett om du skriver om vikten eller ej. Du är jätte fin!!! Jag själv står också still i vikten inget händer trots att jag äter lchf ordentligt ovh tränar 3 dagar i veckan. Men jag har ca 40 kg att gå ner och inget händer det kan göra att man tänker svarta tankar jag vet. Men du är otroligt duktig som har gått ner 20 kg!
Emma...DU e bra som du e. Det du skriver hade kunnat vara signerat av mig. Jag e nog inte alltid så självkritisk när jag tittar i spegeln hemma, utan det e när jag är i provhytter som mina värsta demoner kommer fram.
Sen är ALLA bättre än mig alltid när det gäller mat och viktminskning. Eller de har varit, det e först nu jag har hittat min väg som jag kan leva efter. Du hittar din och vi ska inte jämföra med varandras utan bara peppa och stötta varandra.
Jag har precis gått igenom en period som har varit tråkig. Jag gick upp ett kilo under mensen för en månad sen, det har inte velat släppa förrän nu!Woho!!=)
Det viktigaste jag tycker med "våran" väg är att man känner att man fortfarande lever ett posetivt liv. Man ska få energi av det hela inte bli deppad av det.
Kör på Emma! DU e grym som du e... inga djävlar på axlarna som talar negativt till dig!
Jag tycker du är jätteduktig och inspirerande, men förstår hur du tänker och tycker. Det är så lätt att klanka ner på sig själv, och har man väl börjat så snurrar det bara på...
Jag är själv långt ifrån nöjd och jag känner mig inte duktig alla dagar. Jag är förvisso mer än nöjd med min prestation, känner mig såååå fin... men avklädd, när man ser allt... bristningar, slapp hud... deprimerande. :/
Kör hårt på ditt eget sätt (för det är det bästa, ens eget sätt!), du är grym! :)
du ska absolut strunta i sifforna på vågen! det är bara onödigt att fixera sig vid dem. Det spelar inte heller någon roll för oss läsare, att läsa om någon som mår bra som tränar för att det är kul och hålla sig hälsosam DET är inspirerande. Du har gjort ett så himla bra jobb som gått ner så pass mycket och är inte redan den vikt du är på nu hälsosam?
har du läst boken självkänsla nu? annars kan jag starkt rekommendera den.
Känner igen mig så mkt, fattar inte att det ska vara så. Jag blir så arg på mig själv, men för helvete Jis, du har ju gått ner 25 kilo i vikt, var nöjd med det. Nej men jag tror att jag kommer bli SÅÅÅÅÄ mkt nöjdare, lyckligare å tillfreds med mig själv om jag väger ytterligare 7 kilo mindre. Då kommer jag att börja leva livet, men jag vet att så är inte fallet. Det kommer inte förändra ett skit.
jag är oxå expert på att klaga på mig själv. Så känner verkligen igen mig i de du skriver. Själv tycker jag att ja liknar en flodhäst. Jag har ingen hals, inga ben - utan hela jag ser ut som en boll. RUND! Håret är risigt och porerna större än någonsin.. men är de sant?! Ne, kanske lite eller inget?! Man är expert på att klaga på sig själv bara, letar fel istället för att se till de som är bra.
Kämpa på. 1 dag så kommer du känna dig nöjd. De tror jag, jag hoppas i alla fall att jag kommer göra de.
