Jag har under ett par år haft svårt att sova på kvällarna i perioder. Det har tagit extremt lång tid för mig att somna. Ofta 1-2 timmar. I värsta fall har jag legat vaken och stirrat i taket halva nätterna. Varför har jag aldrig förstått riktigt. Tänkt att det beror på sängen, rummet eller något annat som stör på ett eller annat sätt. Typ vägen utanför.

Inte förrän nu. När jag flyttade från min förra lägenhet till mitt tillfälliga boende och sedan vidare hit till min nya bostad så har jag inte haft en enda sömnlös natt. Inte en kväll på 5 veckor som jag haft svårt att somna. Så då kan ju vem som helst räkna ut att anledningen till mina sömnsvårigheter nog berodde på min livssituation.

Jag har väl antagligen varit stressad pga mitt förhållande utan att jag märkt det eller förstått det. Eller kanske inte velat inse det? Jag vet inte. Men nu känns det bra. Grymt bra t.om.

Det är som att jag hittat en balans i livet på något vis. Jag ångrar inte för fem öre att jag gjort som jag gjort.

Jag mår riktigt bra mentalt. Kanske en förutsättning för att kunna jobba mer på det fysisksa också. Det går ju som bekant hand i hand!