Varför vill du gå ner i vikt?
Några av orsakerna är att jag vill hålla mig stark och frisk länge. Samtidigt vet jag att övervikt inte automatiskt leder till sjukdomar. Man kan vara tjock och tränad och ha jättebra värden och bra kondis. Men då kommer vi till det ytliga för min del. Jag vill vara smal. Inte pinnsmal, men lagom.
Jag har valt att gå ner i vikt för min egen skull. Det är ingen som tvingat mig eller lagt press på mig att jag måste se ut på ett visst sätt. Och främsta orsaken var nog att jag gick upp mina +20 kg på så kort tid (mindre än 1 år). Jag var inte van den kroppen och trivdes väl aldrig 100%. Hade jag gjort det hade jag aldrig börjat att viktminska aktivt.
Sedan så vill jag kunna ha kläder från vanliga avdelningar, återigen behöver jag inte kunna ha en 36:a, men kunna välja och vraka lite mer. Nu kan jag ju det och det tycker jag är grymt skönt. Det finns inget värre än att finkamma alla affärer i stan och inte hitta ett skit som passar. Man svettas och stånkar i hemska provrum och provar plagg efter plagg. Man köper det som funkar, inte det som man tycker är riktigt fint. Sedan går man hem, läser modebloggar och tidningar och suktar över plaggen som bara tillverkas upp till storlek 42.
Nu när jag nått mitt mål, att komma tillbaka till min "ursprungliga" vikt har jag valt att minska ytterligare. Varför? Jo återigen för att jag vill vara smal. Jag vill ha ett BMI under 25 och jag vill känna att min kropp är mer vältränad än nu. Det är nog mer ytliga orsaker nu än förut tror jag. Sedan kan man ju undra om man någonsin blir riktigt nöjd, men jag tror det. Jag kommer väl fortfarande ha fuldagar jag med, som de flesta andra. Men någonstans kommer jag bli nöjd. Om det blir om 3 eller 8 kilo vet jag inte. Det visar sig.
Hur tänker ni andra kring er viktminskning/er hälsa?
jag känner mig endast slappare nu än när jag var lite mindre. kanske 3-4 kg. så inte mycket alltså men det räcker på en kort kropp. känslan är annorlunda.
innan ville jag va hälsosam. nu vill jag bara att vågen ska visa det jag vill se och att jag får på mig min jeans igen.
Det här med viktminskning är svårt. jag är ju själv ganska så överviktig (80kg) men jag är väll först och främst inte så brydd i vad vågen säger. Jag föröker hålla mig bort från den så mycket jag kan, det brukar bli ett fruktansvärt beroende. Men att vara vältränad är en annan sak, hade verkligen vart skit nice att bli vältränad och en aningen mer fast :D Lite för mycket som gungar när man springer omkring hemma naken! skrattar
Men ens självkännsla/självförtroende är det absolut viktigaste... Oavsett vikt borde man arbeta på självförtroende och älska sig själv osv... då mår man bättre. :D
Det läskiga med viktnedminskning tycker jag är att när man nått det man trodde var sin "målvikt" är man fortfarande inte nöjd. Vet dock inte hur man ska lösa detta! Får vara försiktig. Lycka till med vad än du gör:)
Jag vill vara snygg naken! Räcker för mig ;) Haha!
Skämt o sido. Jag ska ner ungefär 6 kg till (vill gärna gå ner 2 storlekar i kläder till), men är jag nöjd innan det är det ju bra. Magen är väl det enda som jag tycker är lite i vägen, den kan gott bli mindre :) Annars vet jag inte riktigt hur jag tänker, som alla andra antar jag. Känner nog att jag kommer känna mig mer feminin om jag kommer ner några kilon till. Kunna gå i kjol och högklackat. Sommaren sporrar!
Du kommer fixa det här galant! Hejjar på dig! :)
det är mest för det där ytliga faktiskt, och för att bli mer vältränad :) det hade nog odkc varit helt annorlunda (och antagligen jävligt mycket mer motiverande) om det nu hade vartit så att jag låg i riskzonen för diabetes, hade högt blodtryck och en massa andra skrämmande saker, men nu är det ju inte så :)
Det finns flera anledningar till att jag vill gå ner i vikt.
Jag minns hur det var att väga 15 kilo mindre än jag gör nu... jag mådde bättre både mentalt och kroppsligt. Jag hade bättre självförtroende, jag svettades inte lika mycket som nu, hade mindre ont i mitt knä, det var lättare att hitta kläder i affärerna, jag blev inte lika lätt anfådd, kunde böja mig ner och knyta skorna utan att stöna och andas normalt medans jag knöt dem!
Av de ca 8-9 par jeans jag har kommer jag just nu i bara 2 par... så det är dessutom en ekonomisk fråga.
Jag trivs inte alls så här som jag ser ut nu. Självklart hänger det ihop med insidan, självförtroende och bra självkänsla kan man ha oavsett hur stor man är men JAG har inte det när jag är stor.
jag har problem med mina fötter och det går även ut över knän och rygg ibland, och jag mår bättre när jag väger normalt än när jag väger som nu. Själv mår jag som bäst och känne rmig som snyggast när jag ligger mellan 58 och 64. Blir jag smalare än så ser det inte bra ut på mig och jag mår inte bra heller. men tränar jag och håller mig vältränad så är det den bästa vikten. Kroppen själv strävar nog mer efter att stanna på 60-62 när jag går ner i vikt, men jag brukar pressa den ner till 58 för att jag rent ytligt tycker att jag är snyggare då, men jag vet inte om jag ska göra det den här gången, det får vi se.
jag vill gå ner i vikt pga att det finns hjärtproblem i min släkt. Jag vill ha en sund kropp med former som speglar mitt inre. Jag e igentligen inte så fixerad vid just vikten utan mer att jag börjar bli snäll mot mig själv och min kropp. Att ta hand om mig själv och inte alla andra alltid!
Sen e de ju ett stort bonus att kunna ha ALLA de kläder man suktar efter...för de kan jag inte riktig nu...
Innan ville jag helst gå ner för att jag tycker jag ser ful ut när jag är såhär tjock (har ca 25 kg övervikt) och ville vara rätt smal, kanske -30/35 kg. Men nu är det mest för hälsan, min far har fått hjärtproblem och det finns cancer i släkten. Har även börjat känna av ont i knäna ibland. Nu är det inte heller lika viktigt att gå ner och bli riktigt smal, utan så att jag inte ligger för nära gränsen till övervikt enl bmi.
