Det här med att dieta är svårt. Gå ner i vikt är jobbigt, psykiskt. Det är lätt att man hamnar i dåliga samvetet-fällan så fort man äter något man inte borde göra. Det är riskfyllt att få sådana tankar. Att gå in i stadiet då man får ångest av att äta godis t.ex kan göra att man utvecklar ångest gentemot mat också. En farlig karusell som vi alla vet.

Jag har själv inte varit där. Men nog har man känt att det kan hända när man nojat lite för mycket över kosten. Man är så fokuserad på kilon, viktminskning, träning och rätt kost så man glömmer bort psyket ibland. Man glömmer bort att alla de där kilona som man tappar är helt värdelösa om man ändå mår dåligt på insidan.

Att ha en stark kropp innebär inte bara det fysiska. Man måste jobba med självförtroendet också. Har man dåligt sådant så spelar det ingen roll om man är smal eller tjock. Man kommer inte tycka om sig själv ändå. Och man kommer inte låta andra tycka om en heller.

Personligen då? Njä jag har väl inte det bästa självförtroendet alltid. Jag har komplex för mina ben, min byst och lite annat ytligt. Jag har svårt att ta till mig komplimanger och jag klagar ibland alldeles för mycket på mina egna prestationer. Så är det vissa dagar. Men oftast tycker jag om mig själv. Jag är faktiskt ganska smart, rolig och trevlig. Jag har hår som i en schampooreklam och min hals är fan grymt läcker. (Nu kommer alla kolla presentationsbilden till vänster ;-) ni ser ju hur het jag är va!)

Hitta det positiva med viktminskningen om du väljer att gå ner i vikt. Träningen, är det kul? Får du ut något av den förutom att du "måste" träna för att gå ner? Maten, tycker du om att äta den eller äter du bara för att du "måste" äta just den kosten?

Livet är inte alltid roligt. Men man måste leva så mycket som möjligt. Tappa inte bort er själva i vikten. Ni lever inte för att banta. Ni lever för att må bra. Gör det ni mår bra av. Och gör saker för er egen skull. Det vinner ni på, garanterat.

Dessutom, mår man bra i övrigt, är det lättare att få bort de där kilona också.

PS. Ja, jag har snackat om att vara diciplinerad för att nå sima mål. Och det måste man vara. Men det finns gränser. Det handlar om att inte bli manisk.